Arkiv för kategori ‘Tankar’

Moviebox

Tänk vad utvecklingen går framåt. På det glada 80-talet så kunde man åka till macken och hyra videofilm + en video modell resväska. Sen var det bara att åka hem och koppla i sladdarna och titta på filmen. Klockan 18.00 dagen efter skulle allt vara återlämnat och filmerna skulle vara tillbakaspolade, annars blev det en extra avgift!

Idag kan man hyra film via nätet och man kan kolla via dator eller smartphone om man så vill. Det var förresten en förväntning man hade på framtiden på den tiden, att man skulle kunna ha en liten TV som gick att ha med sig i fickan, dessutom ville man kunna prata i telefon utan att sitta fast i en sladd. Och som inte det var nog så drömde man också om bildtelefon där man kunde se den man pratade med. Då, såg telefonen i framtidsdrömen ut som en TV med telefonlur… Inte kunde man ana att allt skulle komma i en liten smidig smartphone som kunde allt det där plus lite till. Det är 2015, den där framtiden som kändes så avlägsen då när året var 1985.

När är det dags att stoppa skatteverkets övergrepp på individen?

Det är skrämmande men sant, det Svenska skattesystemet baseras till stor del på den Svenska avundsjukan och beviset finns nu på film. I Bella & Tyra show så möter Isabella Löwengrip en representant för skatteverket får att få svar på några frågor om bloggande, ”gåvor” och beskattning.

Får ni exempelvis schampo så att ni aldrig behöver köpa eget schampo då är ju det en kostnad som ni inte har som andra människor har.

Heléne Bigander – Skatteverket

I en mening sammanfattar Heléne Bigander på skatteverket en del av skattesystemet som rimligen inte borde existera. Om man tolkar ”Får ni exempelvis schampo så att ni aldrig behöver köpa eget schampo då är ju det en kostnad som ni inte har som andra människor har” så finns det en hel del innebörd i den meningen (meningen ska tolkas i sitt sammanhang). Man ska alltså beskattas om det kan antas att man inte har en utgift som andra människor har. Det skulle även innebära att jag som inte har något hår och kör snaggat skulle beskattas för att jag inte har en utgift för schampo som andra människor har. Jag är kille och har inte mens, därför borde jag beskattas hårdare för att jag inte har en utgift för tamponger och trosskydd. Dessutom har jag inga bröst och behöver inte använda bh, ytterligare en anledning till hårdare beskattning.

Det finns hur många exempel som helst där skattesystemet används för att ge staten det möjliga överskott som en individ skulle ha kunnat få genom att spara in på kostnader, vi kan ta exemplet med diesel vs bensindriven bil. Om man tar två identiska bilar och den ena drivs med diesel och den andra drivs med bensin så är den dieseldrivna bilen mer bränsleekonomisk att använda. Så egentligen skulle det vara möjligt att spara några tusenlappar per år genom att ha en dieseldriven bil. Nu är det inte möjligt att göra den besparingen för fordonsskatten på den dieseldrivna bilen är ungefär lika mycket dyrare som besparingen på bränslet är.

En annan intressant sak är att vid ett skattemål så gäller omvänd bevisföring. Det innebär att om skatteverket sätter klorna i dig som bloggare (eller av annan anledning) och de gör antagandet att du inte har samma utgift för schampo, balsam och skönhetsprodukter som andra har, då kan de upptaxera dig med ett godtyckligt belopp. Låt säga att de antar att du annars skulle betalat 500 kr månaden för liknande produkter, då kan du bli upptaxerad med 6000 kr på ett år. Om då allt skulle gå rätt till väga enligt principen om den Svenska avundsjukan så är 6000 kr ett nettobelopp som du skulle lagt ut för dessa produkter, då är det ungefär samma summa som motsvarar skatt och egen/arbetsgivaravgifter. Det skulle innebära 6000 kr som du skulle betala i extra skatt. Omvänd bevisföring innebär att om skatteverket anser att det nu är så, så är du skyldig att betala och bevisbördan ligger hos dig att bevisa motsatsen om så är. Du kan ju skaffa en bra advokat och dra igång en process, om du nu har råd. Troligtvis kostar det mer än det smakar och motparten i processen har precis alla ekonomiska resurser som krävs för att du inte ska ha en chans. Det spelar dem ingen roll om det skulle kosta 6 000 000 kr att få in de där 6 000 kronorna, det är en principsak att inte ge sig. Det finns en hel del exempel som utspelade sig för några år sedan när skatteverket granskade pizzerior och upptaxerade dem efter hur mycket mjöl som köpts in i proportion till hur mycket pizza som sålts. Antar att många hamnade i klistret efter det. Den som kollat in hur en pizzabagare plattar ut degen bör se att det är ganska stort svinn när det gäller mjöl. När man plattar ut en pizzadeg så har man rejält med mjöl på bakbordet och på degen för att den inte ska klibba och den ska vara lätt att stryka ut till en tunn fin botten. Både du och jag vill nog att det mjölet kastas sen istället för att återvinnas i en senare deg.

Det här med omvänd bevisbörda, hur kan man sammanfatta den? Jo, så här är det: I ett brottsmål så är du oskyldig tills åklagaren bevisat motsatsen, bevisbördan ligger inte på dig. I ett skattemål är du däremot skyldig tills du bevisat motsatsen, bevisbördan ligger på dig. Skattemässigt borde det därmed vara bättre att sno sitt schampo än att få det om man nu inte ska köpa det.

Jag tycker att de skattepengar som nu finns till förfogande borde användas till bättre saker än att ha en massa dyra betonghäckar som sitter och granskar bloggare runt om i landet ifall de skulle ha en utgift mindre än någon annan. Vad kostar egentligen dessa tjänstemän som sköter granskningen? Står kostnaden i proportion till vad de kan tänkas få in i ökade skatteintäkter?

Det här inlägget får bli min första maj demonstration. Tycker du som jag att det börjar spåra ur så får du gärna kopiera inlägget rakt av och lägga ut det i din blogg. Du behöver inte ens länka tillbaks…

Paralleller

Kvällen har jag spenderat på en föreläsning/seminarium och man kan säga temat var att bryta mönster och ta en ny riktning i livet. Till viss del var det en tankeväckande föreläsning, kanske för att det var jag som höll i mikrofonen och var föreläsare. Parallellerna som jag tänkte på nu är mellan att föreläsa inför publik och att blogga. Att sitta så här och skriva på en dator från soffan i vardagsrummet känns inte så speciellt. Däremot känns det lite speciellt att prata live inför en ganska stor publik. Det känns inte nervöst eller så, men det ger ändå en lite ”kick” av endorfiner eller vad det nu kan heta som gör att hjärnan går igång. Jag kan inte påstå att jag får samma ”kick” när jag sitter här och skriver just nu. Dessutom finns det ingen publikkontakt just i det skrivande ögonblicket så det som skrivs nu baseras helt på vad som utspelas i mitt huvud just nu. Står man däremot på en scen med en publik nedanför så har man publikkontakt hela tiden och då kan man läsa publiken och anpassa framförandet så att man får en bra publikrespons. Man vill ju inte att publiken ska somna eller tycka att det är tråkigt att lyssna. När man håller föredrag och är klar så brukar det även komma en hel del respons efteråt och det är alltid lika kul. Antar att det är den där bekräftelsen som så många söker och en del finner i bloggvärlden och andra på annat sätt.

När det gäller bloggvärlden så kommer responsen oftast när man klickat på publicera och kommentarerna börjar trilla in. Det kan vara både positiv respons och negativ respons och man blir ju klart gladast av den positiva responsen. Antar att det är en del av det som gör att det är kul att blogga, att få kommentarer där man ser att någon läst det man skrivit. Det är som bekant inte alls lika kul att få en kommentar där det står: ”Snygg blogg, kolla in tävlingen hos mig” eller nåt i den stilen.

Undrar vart jag ville komma med det här inlägget då. Tror det var något med att alla nog egentligen vill ha positiv respons och att den som sker ute i verkliga livet känns ”större” än den som händer i till exempel bloggvärlden. Kanske är det dags att ge lite mer positiv respons till de människor man träffar i det vardagliga livet? Det är ju ändå något som alla vill ha men som ändå är gratis. Det känns ibland som att det är lättare att kritisera någon än att säga något positivt. Fast en sak har jag lärt mig och sett en hel del av i ”vanliga” livet att kritik egentligen aldrig fyller någon annan funktion än att bryta ner den som blir kritiserad. Sen spelar det ingen roll att den som delar ut kritiken försöker rättfärdiga den genom att kalla den för konstruktiv kritik. Även om det kanske går att se något negativt hos allt och alla så går det även att hitta något positivt. Då är det bättre att fokusera på det positiva och ignorera det negativa, till slut är det bara positivt kvar.

Jag delar sällan ut kritik och gör jag det så är det omedvetet eller så ger jag igen med samma medicin mot någon som har för vana att kritisera andra. Samtidigt är jag väldigt dålig på att dela ut komplimanger och positiv respons och det är något som jag kanske borde bli bättre på.

Nä, nu ska jag leta på kudden. Den där tråden som inlägget skulle ha har jag tappat för länge sedan. Sov gott!

Att spela för att vinna, eller att spela för att inte förlora

En match kan spelas på två sätt. Endera spelar man för att vinna eller så spelar man för att inte förlora. Skulle det handla om bollsport så lägger man fokus på att göra mål när man vill vinna, men man lägger fokus på att inte släppa in några mål om man inte vill förlora. Men i det sistnämnda alternativet så kan man egentligen inte vinna, för även om man inte släpper in några mål så måste man göra åtminstone ett mål för att vinna. Annars kan matchen som bäst sluta oavgjort.

Nä, det här inlägget handlar inte om sport, egentligen. För allt det där passar in på så många andra områden i livet. En del satsar för att vinna, medan andra spelar för att inte förlora. Själv har jag varit av den typen som satsar för att vinna, i alla fall på vissa områden. Med lite självinsikt så har jag upptäckt att jag nu verkar ha spårat ur och spelar för att inte förlora. Det är mycket som kan påverka varför man byter strategi, om man nu ens har varit den som satsat för att vinna.

Många har inte ens varit  i närheten av att vara med i matchen, de bara åskådare som tittar på när allt händer. En del andra ger sig in i matchen men klarar bara tre förluster och så ger de upp. Det finns även de som ger sig in i matchen med gott mod för att vinna. Allt medan den närmsta omgivningen förkunnar sina tvivel. Akta dig för bollen, det kan göra ont om du får den i ansiktet. Moster Greta var på en match en gång och hon fick en puck i huvudet och dog, hon satt bara på läktaren!. Du passar inte i rött, varför måste du ha samma färg på matchtröjan som resten i laget? Även om man vinner första matchen så kanske nästa blir mindre bra. Man kanske får en boll i nyllet och så är formen inte i topp. Bättre att inte släppa in några bollar än att försöka göra mål, matchen slutar oavgjort. Den närmsta supporterklubben är snabb att söka bekräftelse: Vad var det vi sa, den där matchen gick inte att vinna. Du skulle ha lyssnat och sluppit en besvikelse. Hade du suttit hemma framför tv:n så hade du aldrig fått den där bollen i nyllet.

I matchen pengar och karriär så har jag 90% av tiden levt ett liv där jag inte vetat vilken inkomst månaden skulle sluta på. Ändå var det jag som styre min ekonomi och inte min ekonomi som styrde mig. Jag mins en gång när jag handlade lite kläder och när jag skulle betala så frågade ägaren till butiken var jag brukade handla annars. Där det faller mig in, svarade jag. Han sa så att de kunde notera min storlek så kunde jag ringa om jag behövde något, så kunde de leverera kläderna hem till mig. Lova inte för mycket sa jag, du vet inte att det är en enkel resa på 15 mil. Fick till svar att det inte skulle vara några problem att åka 15 mil enkel resa om de fick behålla mig som kund. Då brukade jag handla på kort och när fakturan kom efter den 15:e så visste jag hur mycket jag behövde skrapa ihop för att täcka mina utgifter.

Sen har de hänt saker i livet och jag har även provat på att ha ett vanligt jobb med en sån där fast lön. Lönen var ganska ok, men det tog inte alls sång tid innan jag började känna mig beroende av den. Pengarna började styra mitt liv istället för tvärt om. Om jag köper det här, så har jag inte råd med det där. Om bilen går sönder, hur löser jag det? Känslan av att vara styrd är inte lika härlig som känslan av att vinna.

När det gäller pengar så kan jag egentligen spelreglerna och jag vet hur jag ska spela för att vinsterna ska täcka förlusterna. Förluster är nödvändiga på vägen till vinsterna. Det gäller bara att resa sig och fortsätta för man vet att vinsten kommer om man inte ger upp. Det är väl bara Edison som hade tur och uppfann glödlampan på första försöket?

Livet är inte bara pengar, för något som är ännu viktigare är kärlek. Även där bör det gälla att satsa för att vinna, man kan inte gå halvhjärtat in i ett förhållande och köra det på sparlåga för att inte förlora. Jag är inte helt säker på att jag har full koll på det där med kärlek. Jag kan ha mina brister, men är jag medveten om att de finns så är det även ett första steg till att de kan åtgärdas. Samtidigt så är det så att allt behöver kanske inte vara perfekt. Helt ok är ju bättre än inget alls och en vinst är alltid en vinst. Hur som helst måste man satsa för att vinna, det vet jag. Jag har ju faktiskt spelat och vunnit några gånger 🙂 och även lyckats få högvinst när jag satsat allt på ett kort. Egentligen är det kanske inte själva högvinsten som kanske är bäst? Det finns ju en risk att man slutar som de otaliga lottovinnare som kammat hem en miljon eller mer, de firar och hänger på sig en livsstil som kanske inte riktigt passar och en dag när de vaknar är pengarna slut. Det hjälper inte med en högvinst om man inte kan hantera pengar. Lika så är det kanske med kärleken, det räcker inte med en högvinst om man inte kan hantera kärleken. Kanske blir det så att man firar att man träffat den rätta och frossar i kärlek och så vaknar man en dag och hon är borta.  Lottovinsten kan man ju hantera som så att man sätter kupongen inom glas och ram och så kan man trösta sig med att man har åtminstone vunnit högvinsten även om den inte är kvar. Det är ingen idé att spela igen för har man vunnit en gång så vinner man inte igen. Det är nog lätt att hantera kärleken på samma sätt. Sätter den inom glas och ram och tröstar sig med att man har ju vunnit högvinsten en gång och nu kan den inte vinnas igen. Naturligtvis kan den inte vinnas igen om man ger upp, men fortsätter man att satsa så finns ju chansen att man vinner igen. Kanske täcker det tidigare insatser för en stund, eller så vinner man spå man klarar sig resten av livet. Självklart kan man få sju rätt och vinna en högvinst igen, det är bara det att det behöver inte vara samma belopp den här gången.

Kanske dags att släppa sargen och ge sig in på isen igen? Riskera att dratta på ändan så man blir blå, men det kan ju också bli ett mål eller två 🙂

När vinden vänder och pusselbitarna faller på plats

Det här inlägget har hängt i luften i lite mer än en vecka nu. Det har inte blivit skrivet för alla bitar har inte varit på plats, men nu känns det som att det går att få ihop inlägget och att det är dags att skriva det. Vad det ska handla om vet jag inte riktigt än utan jag går på känsla och tar mening för mening.Om sen inlägget blir meningsfullt, det är en annan femma.

För några dagar sedan så nämnde jag i ett inlägg att jag haft oflyt i ca fem år. Inte konstant oflyt då, men saker som hänt lite då och då som gett perspektiv på tillvaron. Lite kontraster som visar att livet inte alltid är en dans på rosor där matjorden rasar ur fickorna.

Jag har gått i ”viloläge” ganska länge utan att ha en speciell riktning. Nu börjar jag få en liten riktning om vart jag är på väg. Riktigt vart vet jag inte än, men i stora drag. Jag vet inte heller hur länge jag kommer att fortsätta min utbildning, kanske är det här sista terminen. Hur det än är så läser jag inte för att tillfredsställa en framtida arbetsgivares behov utan mer för att jag har egna behov att fylla. Eget företag är min grej, har haft det tidigare och kommer att ha det igen. Det har bara varit skönt med en liten paus… Jag har haft en del tankar om vad jag ska göra, men inte yppat dem för någon. Idag så har jag fått en del förfrågningar ”när” jag ska börja med det jag tänkt. Antar att det är rätt när andra tänker samma sak utan att veta.

Distraktioner… Just nu känns det som att jag inte har några större distraktioner i mitt liv, det har jag haft i överflöd förut. Ja, visst har jag några nu med. Den ena är att det är rörigt på övervåningen i huset, prylar överallt. Behöver städa så är den distraktionen ur välden en stund. Nästa är att jag inte har någon bil, men det kan jag väl se som en möjlighet. Jag kan åka buss och lära känna lite nya människor eller så kan jag skaffa en annan bil. Undrar vad jag vill ha för färg?

Ex:et har ju haft en stor inverkan på mitt liv, även om det snart är ett och ett halvt år sedan vi pratade senast. Trotts mängder av sömnlösa nätter och pusslande för att hitta alla utspridda bitar av ett söndertrasat hjärta så har jag ännu inte hittat en neagtiv tanke om henne. Antar att om jag vore en normal kille så skulle jag tycka illa om henne för att hon dumpade mig. Men nu är jag inte som alla andra och hon dumpade mig så snyggt att jag skulle kunna älska henne enbart för det. Nu vet jag att hon vill inte att jag ska älska henne, och även om jag lovade henne att alltid älska henne så tror jag att det kanske gått över. Det gör i alla fall inte ont och jag kan sova på nätterna. En känsla sade mig långt innan vi träffades att vi skulle träffas. Samma känsla säger nu att ett nytt kapitel börjar i hennes liv. Drömmar kan förändras och jag kan bara önska henne lycka till. Jag vänder blad och mina blad är tomma, så jag vet inte om det är något nytt kapitel för mig. Men en sak vet jag och det är att när jag bläddrar tillbaka så finns det många fina minnen och genom mitt ex har jag lärt mig otroligt mycket om mig själv, om livet och om kärleken. Tack! Efter som hon haft rätt i allt hon sagt så hade hon säkert rätt när hon sa: ”Har man hittat en bra så måste det finnas fler bra”. Jag var nöjd med att jag hade hittat en bra, kan jag nu hitta en bra till så hoppas jag att det räcker härifrån till evigheten.

Där tog alla orden slut men det finns en låt som spelat i mitt huvud hela veckan och lite till. Om jag hittat sladden till gitarren och mikrofonen så skulle jag gjort en egen tolkning och lagt ut. Nu besparar jag er den plågan och tar den från sitt ursprung.

Kärlek

Just det här inlägget tänkte jag tillägna kärleken. Just för att det är så härligt när fjärilarna flyger runt i magen och fötterna tappar kontakten med marken, omvärlden blir fluffig och liknar sockervadd mer än något annat. En kyss kan få klockorna att stanna och när kyssen är över har tiden skenat iväg, det som nyss var morgon är nu kväll. Visst kan det finnas tvivel, men på tvivel biter beslut. Bara att bestämma att nu ska jag älska som jag aldrig älskat någon förut. Kärlek handlar mest om att ge, men även om att vara beredd att få. Däremot kan kärlek aldrig handla om att kräva, för genom att kräva kan man bara kväva. Och inte vill man kväva kärleken? Nä, låt gnistan bli till glöd och låt glöden bli till eld. Sen är det bara att slänga på mer bränsle och hålla elden vid liv.

Jag har haft förmånen att komma till insikt hur jag fungerar när det gäller kärlek. Antagligen fungerar alla olika så säkert inte fler som fungerar som mig 🙂

Att älska utan att kräva = villkorslös kärlek. Jag kan älska dig utan att du älskar mig tillbaka. Jag är trogen utan att du kräver det, och jag kräver aldrig att du ska vara trogen tillbaka, det är upp till dig. Jag kan bara älska och låta mig älskas, vill du inte älska mig så kan jag älska dig ändå.

Nä, nu tappade jag tråden. Blir väl lätt så när det saknas sockervadd, fötterna känns som lerkolosser och hjärtat börjar likna en sten.

Leva i nuet

Idag har jag reflekterat lite över tillvaron och kom väl fram till ungefär samma sak som alltid. En av dessa saker är att jag blivit väldigt dålig på att leva i nuet, tiden bara flyter på och jag känner ingen riktig närvarokänsla. Jag är väldigt bra på att tänka ”sen ska jag…”. Behöver jag nämna att jag ännu inte städat bort julen? Kanske hinner jag få undan julen innan den står för dörren igen, kanske inte… Men granen är i alla fall isärplockad nu, så nästa jul kanske det blir en riktig gran.

Även om det är svårt att leva i nuet ibland så är det även lite knepigt med den där framtiden. Att veta vad man vill och sträva mot det. En gång i tiden visste jag precis vad jag ville och lyckades även få det så. På sätt och vis är det kanske enklare att leva i det förflutna än i nuet, då skulle jag spola tillbaka två år och en vecka och frysa tiden.

Nuet just nu är ganska bistert, det är -20 grader ute och jag har en bil som antagligen inte vill starta i morgon när jag ska iväg. Får väl se det som en morot, att om nuet är tillräckligt obekvämt så är det kanske dags att rycka tummen ur och göra framtiden fantastisk. Får ta tag i det sen…

Tvättstugepolis, vicevärd och moderator

Tvättstugepoliser  har jag inte några större erfarenheter av då jag bor i hus och har egen tvättstuga. Däremot har jag läst på nätet och hört av vänner som har delad tvättstuga hur det kan gå till. Det är en viss sorts människor som blir tvättstugepoliser. Det är kanske ett förstadium till vicevärd i hierarkin.

Vicevärdar i bostadsrättsföreningar är ett kapitel för sig. Dessa har jag haft att göra med många gånger och det blir lätt stridigheter för de ska vara med och styra upp hur saker och ting ska gå till. Då behöver det inte ens ha med den förening som de är vicevärdar i att göra. Jag har varit en sån där som tar bort det där vita som är på marken nu när det är vinter. Fast ta bort är fel ord, man flyttar det till ett lämpligare ställe utanför det område där man ska gå eller åka. Det finns många vicevärdar som vet hur man gör det bättre, snabbare och effektivare. Så ska ju högen med det där vita ligga på ett helt annat ställe än vad som är genomförbart. I ett fall skulle den skjutas ut för en slänt där jag redan gjort en hög. Vicevärden ville jag skulle skjuta ut den tre meter till. Det hade inneburit att framhjulen på maskinen hade hamnat tre meter utanför kanten där det stupade ganska brant ner. Samma vicevärd höll på att slå in rutan på min maskin med en kvast året efter. Jag hade området bredvid och någon annan stackare hade fått området med den aggressiva värden. Nu hade den andra plogat men inge gjort rätt för sig och nu var det meningen att jag skulle göra om allt eller få maskinen sönderslagen med en kvast… skulle kunna skriva en hel bok om aggressiva vicevärdar. Ni får löpa den på Bokus sen..

När man är flitig surfare på nätet så händer det att man hamnar på forum av olika modell. En sak har alla forum gemensamt, de har moderatorer. Ofta är det en person som har varit en aktiv skribent under en längre tid som sedan får extra befogenheter av forumets ägare. En fin titel: Moderator. Jag har sett många likheter mellan de som är moderatorer och de som är vicevärdar eller tvåttstugepoliser. De har en massa regler som andra ska följa och de lever sig in i sin roll till 110%. Kommer det in en ny person på ett forum och skriver en fråga i en ny tråd så tar det inte många sekunder förrän moderatorn är där och upplyser om att frågan besvarats tidigare och att det finns en sökfunktion. Sen är tråden låst för vidare kommentarer. Är man ny på ett forum är det lugnast att först kika runt lite på olika trådar och se hur de är hanterade innan man gör en så dum sak som att ställa en fråga. Lika illa är det om man i någon annans tråd tar upp något som inte har med ämnet att göra. Visst är det bra med regler och ordning, men ibland kan det bli för mycket. Blir det för mycket så blir det ingen tillväxt i forumet och snart är det bara en och samma grupp som sitter där och skriver. En grupp för inbördes beundran… Mer som en blogg med ett dussin skribenter.

Nu är inte alla lika och jag drar inte alla över en och samma kam. Det finns bra vicevärdar och moderatorer, tvättstugepoliserna ska jag inte uttala mig om. Oavsett vad så finns det ändå en hel del likheter och ibland är det till och med kanske samma person som gömmer sig bakom alla tre uppdrag. Om det är en snöfattig vinter och grannarna sköter sig i tvättstugan, då kanske vicevärden tar på sig moderator kostymen och ger sig ut på Internet. Kanske visar du dig även här som en särskrivningspolis? Släng gärna in en kommentar och gör dig hörd om du stör dig på något i min text 🙂 Jag tar mig kanske friheten att moderera dig, men det är ju min blogg, precis som det är din tvättstuga.

Två år

Två år går ganska fort, med tanke på att vissa saker kan kännas som igår. För två år sedan somnade jag bakom världens finaste tjej, framtiden var så ljus att man fick lov att bära svetsglasögon för att inte bli bländad. När jag vaknade morgonen efter så var allt annorlunda och svetsglasögonen behövdes inte längre. Det var då jag lärde mig att logiskt tänkande inte fungerar om känslor och andra människor är inblandade. Logiskt tänkande kan fungera när man lagar en trasig bil eller gör en mattematisk uträkning om hur en aktiekurs kan tänkas påverkas av den stora massan. När det gäller en eller två människor så finns det ingen logik. Hur som helst så är hon betydligt smartare än vad jag är och hennes logik ligger hästlängder före min, därför kan jag inte annat än förlita mig på hennes kloka ord: ”Har man hittat en bra så måste det finnas fler”. Och jag som hade trott att man kunde sluta leta när man hittat en bra… då kan man ju vara nöjd.

Jaja, klok blir man inte även om livet ger en en hel del erfarenheter. Jag har  precis börjat sova på nätterna igen och jag kan ju bara hoppas att det håller i sig. Anledningen till att jag slutade sova en gång i tiden var ju att drömmarna tog slut, och utan drömmar så vaknar man när drömsömnen börjar.

Idag har det blivit många tankar och en del långa inlägg. Jag tror det är hjärnan som börjar vakna till liv igen nu när den får vila på nätterna.

Undrar just var den andra bra gömmer sig någonstans?

Kunskap och lärande

Man har egentligen två vägar att gå genom livet. Den ena är att tänka jag kan inte, så fort det är något som man inte gjort tidigare och det andra är att tänka jag kan och så gör man det man kan för att klara situationen. Jag har valt den sistnämnda vägen där jag tänker att jag kan. I nästan alla fall så har det även visat sig att jag kunnat när jag försökt och det gäller på så många områden i livet att det inte får plats i den här bloggen. Jag ser ofta en logik i olika saker som gör att det oftast löser sig och blir rätt även om det är något nytt för mig. Det kan handla både om rena ”kunskapsgrejer” eller mer praktiska grejer. Ett exempel kan vara när jag tog körkort, jag lade inte så mycket energi på att läsa teori för allt kändes logiskt, det gick bra också.  Det finns en massa exempel på praktiska saker också, och det kan vara allt från att renovera en motor till en entreprenadmaskin till att baka tekakor med dinkelmjöl. Ibland får jag även frågan ”vem har lärt dig det där?”, måste man lära sig allt från någon annan för att klara av det? Räcker det inte ofta med logiskt tänkande?

pusselIbland verkar det som en del människors logiska tänkande upphörde någonstans efter att dom lyckats med ett sånt där pussel som alla barn får att pussla ihop. Du vet ett sånt där med en cirkel, en kvadrat och en trehörning som ska passa i motsvarande hål. Jag har ritat nästföljande pussel för MVG barnen där kvadraten är utbytt mot en stjärna. Dit är det inte många som kommer för de ger upp på vägen. Ibland märks det även när man bloggar eller säljer något på Tradera. Tradera är ett bra exempel, ibland har jag sålt något som har en ganska betydande teknisk data. Istället för att skriva in all data så brukar jag googla och så lägger jag in en länk som säger ”teknisk data”. Det fungerar inte alls, för då får jag en massa mail med frågor som gäller just den tekniska datan. Om jag istället lägger in en länk med tillhörande text så att det blir så här: ” Klicka här för att läsa utförligare information och teknisk data.” Om man gör den länken i lite större text och med fetstil så får man inte en massa frågor via mail.

hammareIbland händer det att jag fattar tag i en hammare och spikar lite, det brukar gå bra och jag har vid flera tillfällen fått frågan vem som lärt mig snickra. Men hur svårt kan det vara? Man håller en hammare i rätt ände och slår på en spik och vänder änden med skallen uppåt, sen är det ju bara att spika. Ska man göra något avancerat kanske det är bra med en ritning, och där står ju alla mått. Det behöver man väl inte vara raketforskare för att klara av? Visst kan det finnas lite trix och knep som kan vara bra att kunna, men då kan man ju be om hjälp. Att bara säga ”jag kan inte” utan att ens ha provat tycker jag inte är en godtagbar ursäkt.

skiftnyckelJa, så har jag ju skruvat en hel del, jag är ju kille och då hör det ju till att man ska laga mopeder, motorcyklar och bilar. Det är samma sak där, jag har fått frågan vem som lärt mig. Visst har jag fått lära mig en del grundläggande saker, men en hel del är ju logiskt så det har jag säkert räknat ut ändå. Men ställs man inför ett problem så kan man välja på att lösa det eller att ge upp. Jag brukar välja att försöka lösa det. Förra året så gav min bil upp, det gick inte att starta den. Bilen ligger i en prisklass så det är inte värt att lämna in den på en verkstad om det är ett större fel, men den är samtidigt lite för dyr för att köra på skroten. Goda råd är alltid gratis men att följa dem kan vara kostsamt. Jag var besluten om att försöka hitta felet på egen hand, men det var inte så enkelt då bilen är tillräckligt ny för att vara styrd av elektronik. Men som sagt, jag fick en massa goda råd om vilka fel det ”var” för de som gav råden hade ju haft samma problem. Varje åtgärd som jag blev presenterad som troligt fel kostade mellan 20 000 och 30 000 kr att laga. Vid dom pengarna var det bättre att köra bilen på skroten och köpa en annan bil. Jag blev även erbjuden en felsökning av en märkesverkstad för dom menade att det var enda sättet. Eftersom just det här felet inte var ett ”vanligt” fel som typ alla andra fel på bilen varit så skulle jag få säga ett pristak för felsökningen. när de nått dit så skulle de avsluta sökningen och hade dom inte hittat ett fel så var det bara att välja mellan att betala mer eller köra bilen på skroten.

Jag nobbade även deras erbjudande. Istället började jag googla på felsymptomen och upptäckte att det var ett vanligt fel. Bara det att åtgärden för felet var inte lika vanlig för de flesta hade kostat på åtskilliga felsökningar. Jag köpte ett eget instrument för att läsa av data från datakontakten i bilen och så började jag tolka värdena. Jag googlade och läste och så köpte jag access till databasen med verkstadshandböcker. Efter en del trixande kom jag fram till lösningen på problemet. Det var egentligen en skitsak för motorn var idiotiskt konstruerad från början, så det krävdes inga reservdelar alls. Det var bara att ta isär och göra rätt. Det värsta är att alla kostsamma åtgärder som jag hade blivit erbjuden hade inneburit ta isär, byt en dyr del och sätt ihop rätt. Så även om jag valt den dyrare vägen så hade jag fått bilen att fungera, men till en betydligt högre kostnad alldeles i onödan då det inte var fel på bilen utan snarare konstruktionen.

Där sparade jag kanske in 30 000 kr och jag har än idag samma skitbil och åker omkring med. Jag undrar hur många andra bilar av samma fabrikat som blivit feldiagnostiserade med en väldigt kostsam men onödig reparation som resultat.

Och nä, jag tänker inte vara snäll och skriva ut vad det var för fel på bilen. Däremot kan jag erbjuda mig att reparera för 20 000 kr. Det tar två timmar att åtgärda, men jag vill ha bilen i två dagar för att du inte ska märka att jag skinnat dig på en massa pengar. Det är priset man kan få betala genom att säga ” jag kan inte”.

Jag fick i alla fall en klapp på axeln av experterna som först sa ”vad var det jag sa?” fast jag svarade att så var det inte alls…. så fick jag ju även frågan ”Vem har lärt dig?”